Hugh Grant alltså. Man tycker ju inte ens att han är snygg, han ser sjukt sliten och sorgsen ut. Men ändå kan man inte motstå honom. Jag tror det kan vara den enorma självdistansen han besitter, den är härligt charmig alltså. Jag och mamma var och såg Music and Lyrics idag, och den va härlig såklart. Pop goes my heart var speciellt asrolig. Och jag gillar verkligen Drew. Kom hem och jag kröp ner under täcket och kollade på Masjävlar, och nu har jag en helt ny förståelse för Johans uppväxt. Småmysig film hur som helst. Andra helgen i rad jag stannar hemma och bangar utgången, det kanske är lite dumt? Äh, men samtidigt har jag ingen speciell lust. Just nu känner jag mer för att skruva upp Sparks och testa kläder inför Barcelona.

En annan värdelös grej att informera om är att Debbie Harry tydligen har valt Kirsten Dunst att spela rollen som henne. Detta tycker jag är helt fantastiskt, jag tror att Kirsten skulle passa asbra. Kirsten gör ju allting asbra, hon är beZzt! En annan kvinna som är fantastisk är såklart Lorelai Gilmore. Jag har nu hunnit tagit mig igenom alla sex säsonger och Lorelai är verkligen bäst. Iofs är de flesta karaktärer i den serien ganska älskvärda men ingen lika mycket som Lorelai. Har lite svårt för Rory dock, relaterar nog mer till Lane. Eller Kirk. Åh, jag saknar hela gänget.