Har varit en dryg vecka. Längsta på väldigt länge. Jag vet inte, jag tappade min ork, inspiration och motivation i början och inte riktigt kunnat hitta den igen. Känner mig inte ett dugg motiverad till att göra någonting. Inte så att jag är jättenere eller ledsen, jag känner mig bara så jävla less. Less, less, less. Men man står väl ut ändå, man får försöka att göra det bästa av situationen. Man hänger med Jenny, helt enkelt. Igår köpte vi godis och glass, och hade en TV-kväll. Tråkigt att allting på TV suger bara. Hur som helst. Mycket snack tills vi somnade vid 03 ungefär. Klockan ringde igen vid 10, efter mycket konstiga drömmar var jag ändå ganska OK med att gå upp. Frukost och så, följde med Jenny ner på stan innan hennes buss kom. Gick hem igen en kort stund och ganska snart ner på stan igen. Träffade en vän och det var roligt och trevligt ’som vanligt’, och trots allt så är jag nog allra mest kär i mig själv. Visste väl egentligen det, men skönt att få det bekräftat också. Lite sminkaffär, en ganska oskön snubbling och en promenad senare var jag hemma igen. Trött nu, som fan. Har blivit många telefonsamtal och jag har tänkt mycket på och pratat mycket om Carolin. Önskar bara att jag kunde prata om Carolin med Carolin, bara. Önskar att jag hade kunnat prata om x med x. Man får släppa det och minnas och vara glad för det man haft. Ibland är det omöjligt, men det går. Jag säger som Wilco -

How to fight loneliness - smile all the time
Shine you teeth ’til meaningless and sharpen them with lies

You laugh at every joke
Drag your blanket blindly
And fill your heart with smoke

Just smile all the time
Just smile all the time
Just smile all the time
Just smile all the time