Något slags slut. På min goda vilja, min jävla kärlek i hjärtat. Det funkar inte längre. Eller jo, det funkar men varje gång det krossas så gör det så jävla ont och jag orkar inte med det. Så därför: slut. Det är det värsta, att jag egentligen helst av allt i världen vill böna och be om uppmärksamhet, om en kyss. Men så kan jag inte göra, sån är inte jag. Det går inte att vara en vän, jag kan inte vara den tjejen. Så rädd att fastna där, fastna i att vilja ha någon som jag haft, och som inte vill ha mig längre. Rädd att låtsas om att allt är OK men snegla hela tiden. Patetisk. Känner mig så sjukt ensam och tom, och jag förstår inte hur det ska kunna fixa sig. Jag inser att det kommer ta tid, men det här måste bort från mig. Jag måste skära ut det, det platsar inte här. Det är verkligen det tyngsta jag någonsin varit med om, allt det här. Jag vet inte om detta är rätt sätt, men det är iallafall det jag bestämt mig för nu.

Hmm. On the other hand. Ganska nice dag igår ändå, på något sätt. Förfest i mitt room och sen iväg till Pangmusik, som vanligt ganska nice musik. Sen pallade jag verkligen inte mer, och vi gick hem istället. Minns att det spelades Nothing Better med Postal Service när jag stog utanför och väntade på Jenny. Det är så jävla ironiskt och… jag vet inte, jag blir bara ledsen. Jag undrar om det bästa för mig idag är att gräva ner mig med massvis med O.C., kanske. Jag har knappt nog med ork i mina fingertoppar för att blogga, så det är nog lika bra. Jag återkommer när livet är lite enklare, vilket förhoppningsvis inte kommer dröja speciellt länge.

(Jenny, Stina-Kajsa och Moa: jag älskar er så himla mycket, jag vet knappt hur jag ska uttrycka och det är svårt att visa det ibland, när läget är som det är. Men I will make it up to you, stå ut med mig ett tag till.)