When you’re Ryan, you get mad.
Wow okej. Så igår var dagen D. Haha jag vet inte vad jag ska säga. Har ju alltid vetat att han inte är mycket för publikfrieri, speciellt inte när fulla idioter skriker efter Summer of 69 och Come Pick Me Up. Efter ca 1.30h spårade han och någonting i stil med “No, shut the fuck up. It’s not gonna fucking happen. Get over it. How many beers does it take until you turn into a complete fucking idiot?” och när det ändå inte, inte så oväntat nog, slutade gick han av scenen i ren protest. Men kom iallafall tillbaks efter ett tag. I övrigt var konserten bra. Det är lite hjärtskärnade att se honom med ett band, ståendes med 10min långa gitarrutsvävningar bara. Det är inte direkt passion på det sättet man vill, men en hel del coola & snygga verisoner på låtarna. Och hans skills som sångare visades upp på bästa sätt dock, han sjunger verkligen som en gud. Jag älskar honom, och han var så snygg. Det var inte mitt livs bästa konsert, men det är okej, för den står han ändå för, bara några år tidigare.

I övrigt en härlig dag i sthlm. Vi kom dit runt 15 och gick lite i Topshop, käkade och drack öl innan vi begav oss mot Berns vid 20. Vi fick skjuts hem av min far vid 01 och jag, Jenny och Moa somnade runt 03, kanske. Imorse vaknade jag efter att Moa hade åkt hem redan. Jag och Jenny käkade frukost och tittade på O.C. I den andan har denna dag gått, med en paus för sushi såklart. Ensam hemma och känner mig inte som världens gladaste eller piggaste tjej. Funderar dock på om jag kanske ska hålla mig vaken ett tag till och gå ner på stan för att möta upp med Carolin och Johan, det vore inte helt dumt faktiskt. Om inte annat, jävligt länge sen!



