Jag har ramlat i en jävla gatubrunn, och det är inte ens ett skämt. Den var alltså sluten och stängd, men tydligen var skruvarna lösa. Hm. Som tur var bröt jag varken benet eller slog i huvet. Men jag tog emot med låret, vilket resulterat i upprivet skinn, massa blod och världens jävla värk. Gick igenom ett stadie då jag tyckte att det var ganska komiskt, men sen tvättade jag rent såret och då började jag gråta istället. Har just försökt fiskat sympati, vilket har gått bra, och just nu börjar jag bli sur och trött för det är så jävla olägligt. Kommer inte kunna hjälpa till med flytten, och jag kommer se äcklig ut. Jaja. Jajajaja. LIVET ÄR VÄL ALLT BRA SPÄNNANDE ÄNDÅ. Och ja, jag är fullt medveten att detta är något som ingen kommer att vilja släppa, för jag har faktiskt ramlat ner i en gatubrunn. Det är okej, jag får ta det. Detta är min studentpresent till er.

Moa says:
när jag skrev dagbok ikväll skrev jag om din lilla incident med gatubrunnen. sen kom jag på att när såren har läkt så kommer denna händelse troligtvis bli sommarens skämt. (lite svårt för dig att se just nu kanske, men ändå)