Det finns alltid en sorg över att jag inte har en hund. Kan inte komma över det, någonsin. Vi hade Jeppe och han var världens bästa tax, helt klart, men mamma och pappa trodde inte att han skulle gilla att bo i lägenhet och det kan jag förstå. Men jag inte hjälpa att bli avundsjuk på alla jag ser med ett koppel. Om jag hade en hade jag kunnat hänga med den ikväll, eftersom att Sophia dumpade mig och ställde in våran dejt. Då hade den lilla sötisen gjort mig skitglad antagligen. Ha! Men jag är ganska glad ändå. Har varit en helt okej dag, med en lång promenad i solen. Jag tror nästan att våren är här nu. Att skolan börjar igen imorgon känns lite snopet, men helt OK. Nya tag, nya tider och kanske ska jag ha på mig mina nya vårskor.

(23:23)

Kan kärleken till Scrubs någonsin dö? Jag tror inte!

J.D.: When has a man ever been able to tell his wife that she’s pregnant? Allow me to paint you a picture with my imagination-brush, okay? You two come out in the parking-lot where all Carla’s friends have gathered. They’re holding a giant banner that says “Carla, you’re pregnant and I dove you!” Did I say “dove”? I did, Turk. That’s when I que the bird-wrangler that releases 500 white doves into the air. Where do they land? I don’t know. But one thing
Carla knows, is that in her uterus is a little soft baby-Turk.

It means Master of Dudes. Nu ska jag sova. Godnatt.