Alltså jag älskar Arash (eller ska vi kalla honom Sir Väs?), vilken jävla kille ändå. Efter hitsen Bora Bora och Temptation har han nu släppt den självbetitlade låten Arash, som överträffar alla förväntingar och tar fenomenet surrealism till oanade höjder. Videon utspelar sig i ett Hollywood-hus där han jagas av tjejer, men själv har han bara ögon för en ung tjej som hela tiden försvinner. Efter att hon upptäckt honom i säng med flera andra tjejer blir hon förkrossad och springer därifrån, Arash springer efter. Nu utspelas ett dramatisk mellanspel, då Arash och tjejen står i regnet, Arash vädjar “It didn’t mean any-ting!”, hon tittar på honom, svarar “It never does, does it?” och hon kör iväg. Arash blir kvarstående ett tag, förkrossad, sen går han tillbaks till huset där alla tjejer väntar på honom, och videon slutar där den en gång börjat. Jag kan inte komma över hur han har gått från en partyskön snubbe till en helt ofattbar, ologisk och alldeles vidrig människa? Om någon kan förklara detta, känn er välkomnade att skriva en blog-kommentar!

- - -

Idag har för övrigt varit en helvetesdag, litegrann. Skolan var väl okej, egentligen, det är ganska skojigt att vara där. Men hemma har jag varit sur och uttråkad, mest hela tiden. Och nyss såg jag 10 min av ett program som hette något i stil med ‘Född utan ansikte’ om en liten tjej som har ett helt fuckat ansikte, men jag började bara gråta så jag pallade inte titta klart. Imorgon ska det inte vara dödskallt, det är jävligt postitivt, jag är trött på dödskylan.