Det här är min, väldigt personliga och alldeles speciella, årskrönika 2005. Jag har valt ut vissa saker/ögonblick/låtar/diverse som jag minns och som lyser starkast från året som gott. Ett år som har varit ganska bra!
I övrigt behöver man inte ta allt jag skriver på blodigt allvar. Jag är inte lika seriös som jag kanske låter. Jag menar det mesta, men jag gillar att överdriva, så det är upp till er att sålla ut det som är överflödigt.. för det har jag aldrig varit bra på!

LITE LIVE-MUSIC.

På fredagen på Hultsfred spelade Tori Amos på Pampas. Det var den egentliga enda artist jag verkligen ville se på festivalen i år. Och så fort hon klev ut på scen, trots jävligaste platsen i publiken, så började jag gråta. Hon var vacker och underbar, precis som hon alltid varit. Det var flera å sen jag köpte min första Tori Amos-skiva efter order från en storebror, och jag tror att det var kärlek vid första spåret. Och även om konserten kanske inte var jättebra, så var det enda årets konsertupplevelse utan tvekan. Bara för att hon är hon, och jag älskar henne! Den bästa konserten jag var på i år måste nog bli John Legend på Annexet i maj. Det var helt sjukt bra, och den mannen förtjänar en blombukett och en kram för att han förgyllt hela året med underbar musik! I övrigt var Hellacopters och White Stripes inte heller så dumma faktiskt, men jag hoppas på ett bättre konsert-år 2006.

Jag laddade ner Sin City ganska tidigt på året, jag kunde inte riktigt vänta för att den verkade så jävla häftig. Och när jag såg den överträffade den alla förväntningar. Jag är inte jätteorienterad i filmens värld, jag har sett en del, men jag har aldrig sett någonting som liknar Sin City. Den är så jävla cool, jag kan inte förstå. Det är nu en av mina favoritfilmer, lätt!

BULGARIEN.

Haha! Det är osmakligt att åka till Bulgarien och vara fulla, käka pizza, sola i 30+grader, och allt tillhörande men vi gorde’t. Och det var härlig.

TJEJIGA, UNDERBARA SINGLAR

I regel brukar inte tre av mina tio favoritlåtar från året var poplåtar. Men så är det i år. Och att jennifer Lopez skulle vara artist till en av dem är ännu mindre trovärdigt. Men nu är det så. För hennes “Get Right” var så jävla bra att det bara var den jag ville höra på fester! Vilken jävla låt. Jag hatar henne fortfarande, men jag kan förmå mig själv att respektera henne lite nu. Dock står den sig slätt om man ska jämföra den med Mariah Careys “We belong together”, som skar in i hjärtat och räddade mitt liv i somras. Det behövs bara 3:21 sek för henne att bevisa att hon är drottning och ingen kan mäta sig med hennes röst eller känsla. Och i och med detta, kan jag avslöja årets allra bästa låt - “Be Mine!” Jag tänker inte motivera det mer än att hela mitt liv faller på plats i den låten. Sorligt, men jävligt sant : )

I övrigt var de här låtarna de mest spelade.

ETT JOBBIGT LITET DJUR.

Tror att det var andra dagen på Hultsfred, gänget satt och chillade vid tälten, jag och Kerstin satt och snackade. Samtalsämnen har en tendens att bli lätt överdrivna och konstiga när jag och Kerstin snackar. Och på något sätt, utan att egentligen tänka på det, skapade vi ett djur som skulle prägla resten av sommaren. Or. Han ser ut som på bilden ovan, och är en jävligt jobbig kille. Ett skämt som gått till överdrift är inte ens början på denna historia, men jag vet också att han har frambringat några av de roligaste kvällarna 2005! Han är den totala symbolen för den här sommaren, och jag älskar honom för det! (Egentligen hatar jag honom)

[Föraningar 2006: Jag tror att Or håller sig ett år till.. tyvärr.]

CITAT FRÅN LÅT SOM CRICKET.NU HYPADE IHJÄL, JAG BÖRJADE HATA MEN INTE KUNDE MOTSTÅ.

ULTIMATE O.C.-CLIFFHANGER.

Det var ett svårt val att välja den bästa O.C.-scenen detta år, svårast var att välja bort Spiderman-scenen i Rainy Day Women, men jag är nöjd med mitt val - slutscenen i säsong 2. Hela det avsnittet är ju helt genialiskt, men i slutscenen överträffar hela serien sig själv. När Marissa skjuter Trey och Imogen Heap - Hide and Seek börjar spelas känns det mer som om det är en själv som får skottet rakt i hjärtat. När det gäller att vara en jävligt uppriven tjej så är det bara Mischa Barton man kan räkna med, jag älskar henne när hon skriker och gråter. Iallafall, årets mest känsloladdade stund i min absoluta favoritserie någonsin.

SKITSNYGGA KILLAR.
2005 var definitivt året då Adam Brody sopade hem allt i skitsnygging-väg. Mitt hjärta var redan betaget, men allt eskalerade i och med alla apsnygga paparazzi-bilder som florerade runt där han tillsammans med Rachel Bilson var casual hot. Och i O.C. förblev han det bästa som hänt mig! Glansnummret kom ganska sent på året, då han agerade J.C.-modell och grekisk gud i kalsong-kampanjen. Alltså pricken över det i:et som var hans år! Tack Gud för Adam Brody, faktumet att han klär sig som en 16årig poppare, att han spelar Seth Cohen och inte minst hans face!

Andra män som nästan var lika snygga i år var Ryan Gosling, med den enda orsaken att han var överjordiskt underbar i Notebook (mer om den längre ner!) och spelade drömmannen ur alla tänkbara aspekter. Hayden Christensen blommade ut som en väldigt vacker människa, dessutom är han Anakin Skywalker och man tackar inte nej till Anakin Skywalker. Dessutom var Clive Owen sådär perfekt manlig och skitstövlig och snäll och skitsnygg hela året, från Closer till Sin City jag klagade inte.

[Föraningar 2006: Peter Sarsgaard, Joaquin Phoenix, Zach Braff.]

THE NOTEBOOK.

Den här filmen är ett fenomen. Ärligt talat, jag visste ingenting om underbara män innan jag såg denna film. Ryan Gosling spelar den mest perfekta, ultimata och underbara människan jag någonsin kommit i kontakt med! Och om det finns någon i närheten av honom på riktigt ska jag vända mig mot denna och be sju gånger om dagen. Annars nöjer jag mig med The Notebook i all evighet. Det är den mest romantiska film jag någonsin sett. Okej att man är en sucker för bra romantiska filmern, men det finns ingen hejd på detta. Jag vill inte att någon ska missa denna film, därför tänker jag aldrig sluta tjata! Alla förtjänar att se den. Den enda nackdelen är att ångesten lätt kan krypa inpå en, när man kommer till insikt om att man med en stor sannolikhet inte kommer uppleva samma hängivenhet från sin Stora Kärlek. Men jag kommer iallafall fortsätta titta på den och gråta och vilja kyssa alla i produktionens fötter.