Hej Bob. Jag fick inte en iPod Nano i julklapp. Det hade jag blint räknat med, och jag kunde knappt tro att det var sant när min moster sa att julklapparna var slut, och jag satt där med utan årets julklapp, nummer ett på min önskelista, det enda jag önskat mig över 1000kr-klassen. Efter chok-stadiet blev jag fly förbannad, stängde in mig på mitt rum, försökte komma på HUR detta ens var möjligt? Erik fick en mycket dyrare iPod för flera år sen! Jag blickade snabbt förbi de andra, smutsiga och värdelösa klapparna på min soffa och fnös för mig själv. Sen kom sorgen. Jag fällde en tår. Mitt materialistiska hjärta hade äntligen brustit. Jag började reflektera över mitt beteende när jag mötte mig själv i spegeln - här står jag och gråter över en iPod Nano. Och då kom jag och tänka på dig. Du är ju en kille som gillar att hjälpa till, eller hur? Och inte tror jag att du vill sitta och svetta på dina miljoner. Jag skickar min adress, så kanske du kan skicka mig några tusen. Mer behövs ju inte. Jag VET att det precis en iPod Nano som skulle fullända mitt liv, radera alla problem och införa total lycka i mitt liv. Allt jag önskar är det. Tänk att en enda gest av dig skulle göra sån förändring! Låt ingen få dig att tro att din gärning inte gör skillnad, för det skulle den göra! Tänk dig mig på bussen, lite smidigt hållandes i den, med de andras suktande blickar! Tänk dig ljudet i min minidisc och jämför med ljudet i iPod Nanon - det finns inget ljud att jämföra! Därför ber jag dig nu att göra mitt liv så mycket mer meningsfullt, och skicka pengar!!! TACK på förhand!