Okej. Alltså ärligt talat, jag kan tjata om ganska många grejer. Oftast ankytna till någon TV-serie eller liknande. Och jag gillar det väldigt mycket, såna grejer gör mig faktiskt glad. Så länge jag kan minnas så har jag brytt mig om sånt. Har blivit alldeles för emotionellt bunden vid fiktion, på ett kanske lite lite ohälsosamt sätt. Men jag står för det, och jag skulle nog kunna motivera det om någon tycker att det är helt sjukt dumt. Hur som helst. De flesta grejerna kommer och går, men det finns några saker som är konstanta. Tre av dessa finns i Elizabethtown - Cameron Crowe, Ryan Adams och Kirsten Dunst. Dessa tre människor har jag gillat väldigt många år, och det är konstant och inte flyktigt. Om jag någonsin verkar vara en jävligt omotiverad människa, med inga direkta planer eller förutsättningar så kan jag ärligt säga att jag faktiskt har vissa visioner. Jag vill göra vissa saker, jag vill skapa vissa saker - jag vet inte i vilken form än, men jag vet precis vilken känsla det ska ha. Cameron Crowe har fattat hela den grejen, verkligen allt. Seriöst talat, första gången jag såg Almost Famous är antagligen en vändpunkt/milstolpe i mitt liv och om jag någonsin ska skriva memoarer så kommer det bli ett helt kapitel om just den filmen. Elizabethtown var lite av en besvikelse, för han har inte lyckats på riktigt samma sätt, men det är endå det där speciella och alldeles unika finns där. Och Kirsten är vackrare och bättre än någonsin. … Nu kanske detta blev mer sentimentalt än planerat, men det finns ändå ett djup i min, kanske på ytan ganska löjliga, besatthet i vissa grejer/filmer/tv-serier/kändisar.

Gårdagens middag hos Stina blev både skitgod och jättetrevlig. Imorse gick jag upp tidigt och var i Stockholm vid elva och hängde med Annika hela dagen. Den här helgen har varit hur bra som helst och jag älskar Annika. Jag önskar verkligen att vi kunde träffas oftare och under längre tid (verkligen, gör jag det). Nu är klockan ganska mycket, och jag ska till skolan imorgon eftersom att det är måndag. Godnatt.