(Jag saknar att ha en såndär människa att bara kunna berätta precis allt vad jag känner exakt just nu. Bara hälla över, så att det försvann. Någon som bara kan sitta och lyssna, någon som jag litar helt och hållet på. Visst, det finns dom som skulle kunna göra det, men jag vet inte. Det är bara just nu jag känner så. Jag känner aldrig så, men bara just nu.)

“I love that Peter Gabriel-song [”In Your Eyes”] in Say Anything.”
- Ryan Adams. Jag vet inte, det gör väl dom flesta kanske. Men att han säger det gör mig lycklig, på något sätt. Att läsa Ryan-intervjuver är som terapi för mig, seriöst talat. Och att han har låtar med på Elizabethtown-soundtracket gör mitt liv lite mer värt att leva för.

Jag är sjuk. Jag mår illa, har ont i halsen, mitt huvud är en dimma och jag är trött i kroppen. Och jag borde verkligen skriva en uppsats om forna Jugoslavien, men jag pallar verkligen inte. Så det är väl inte så jävla bra, kanske. Hoppas att jag återfår kraft mot kvällen. Iallafall. Jag har hela Jacksonville City Nights på datorn nu, och den är faktiskt riktigt jävla skitbra. Och det gör mig gladare än något annat.

Idag är en typisk dag då jag sitter i timmar framför internet och tittar på paprazzi-bilder (iofs är det varje dag i mitt liv, men ännu mer idag). Ibland inser jag att såna ytliga grejer inte spelar någon roll egentligen, men mestadels av min tid bryr jag mig om det; Lindsay och Nicole är inte bästisar längre, utan Lindsay är mer fab ensam. Säga vad man vill om Hollywood-tjejerna, men deras outfits är som en White Russian en sommarkväll, och jag skulle också vilja vara en i gänget.