Dom e uppe på taken, alla e högt över staden
Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort
Å jag våga aldrig hålla din hand;
Vi är inte såna som i slutet får varann

Å alla bara pratar ”e de sant?” och ”jag har hört om dig”
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mej å skatorna
Alla dansar, å ja tänker - är du också själv?

Var är du ikväll?

När jag blivit smal, rik och lycklig, då ska jag se ut precis som Kirsten Dunst. Hon är som ett work of art; den snyggaste tjejen jag vet. Och hennes kläder, det är nästan löjligt. Jag blir alldeles upphetsad av att tänka på det… att vara henne! Hon är så… mmm! PERFEKT! Jag älskar henne, hon ispirerar mig på det ytterst matriella, ytliga och underbara sättet.

Ikväll vill jag bli full, jag har grejer att dricka och det är parkfest i Stadsparken. Däremot har jag opeppade vänner som ska ut imorgon, och då skiter det sig för mig också nästan. Eller, det skulle säkert funka egentligen, men jag har inte motivation att gå dit ensam.

Imorgon blir det middag (+förferre) hos Stina-Kajsa som jag ser fram emot jättemycket. Sen ska gänget ut, och det är likamed hemgång för mig. Jag kanske låter bitter och sur, vilket jag även är, men jag pallar inte låtsas tycka att det är känns ok. DET SUGER SÅ JÄVLA HÅRT. Livet är tråkigt nog, jag vill inte missa roliga grejer. Det är det värsta som finns. De här två månaderna kommer gå så jävla sakta. Argh!!½½W=!`?!½½!!

Nu ska jag iallafall duscha, och strax kommer en söt liten hund hit å hälsar på. Den är gullig. En liten hund är verkligen exakt vad som skulle kunna göra mig en glad tjej i lägen som dessa. Det, och kanske en skitsnygg å rolig pojkvän som är mig evigt trogen och gillar Ryan Adams.